Det turkiska köket är i mycket skapat under det Ottomanska riket och har influerats av de närliggande regionerna: balkan, mellanöstern och centralasien. I sin tur har turkarna spridit sina mattraditioner till närliggande länder och till ”väst”, inte minst tack vare emigranter. Olika regioner inom Turkiet har också sina säregenheter: fisk är man av givna skäl duktiga på i kuststäderna medan kebab och smördegsefterrätter är specialiteter i sydost. De mesta av ingredienserna växer (eller lever) också i landet och kan med andra ord serveras färskt. Nedan följer ett axplock av vad det finns att välja mellan i vad som är ett mycket brett och variationsrikt kök.
Det är vanligt att man börjar måltiden med en soppa som kan basera sig på exempelvis kyckling, tomat, yoghurt, lamm eller linser. Meze kallas de smårätter som kan vara varma eller kalla och fungerar som förrätter. Passar utmärkt när man är ett större sällskap då man kan beställa många rätter och ta lite av allt. Det kan handla om småsallader, ”manti”, en fylld pasta, ”kofte”, små köttbullar av lamm, ”dolma”, fyllda paprikor, aubergine, samt många, många fler.Till huvudrätt då? Grillade kötträtter är typiskt turkiskt. Och kebab är nationalrätt. Denna är gjord på lamm (vanligast), kyckling eller oxkött och finns i många varianter; Döner-kebab är den som mest liknar vad vi får hemma, alltså strimlat kött med grönsaker i pita-bröd. Şiş-kebab, är köttbitar på spett, Adana-kebab är starkt kryddat oxkött som serveras på grillspett. Den som vill äta vegetariskt har också mycket att välja mellan. Vanliga grönsaker som används är exempelvis tomater, auberginer, purjolök och spenat. ”Dolma” kallas rätten där grönsaker fylls med ris och/eller kött, och som även kan vara i form av en meze-rätt.Vanliga tillbehör är bulgur (vanligen på durumvete), pasta (erişte, mantı) och ris (pilav) som blandas med allt från jordnötter till tomater och små köttbitar. Yoghurt, som resten av världen alltså kan tacka turkarna för, dyker ofta upp vid sidan av såväl kötträtter som vegetariska dito. Den populära drycken Ayran (se nedan) baseras på yoghurt. Fårostar finns det en rad varianter av.Till efterrätt äter man ofta olika varianter av smördegsefterrätten ”baklava” eller närbesläktade ”kadaif”. Torkad aprikos i sirap, färsk frukt och kokade, glaserade frukter är andra varianter. Turkiet är ett muslimskt land och gris serveras därför inte.… och det här dricker man.
Efter maten (även frukosten) dricker man kaffe (kahve) eller te (çay). Kaffet serveras med eller utan socker (beroende på hur beskt man vill ha det) i små koppar och efterlämnar en rejäl sump. Teet, som serveras i glas, är ofta det söta äppelteet eller det traditionella bittra svarta teet. Särskilda tehus är vanliga men te serveras överallt, inte minst i butiker. Ayran är yoghurt som spätts ut med vatten och salt som även kan innehålla gurksaft, vitlök och/eller svartpeppar. Ayran hittar man överallt, även på McDonalds.Vinodlandet i Turkiet har en lång tradition som dock låg i träda i hundratals år. Statliga Tekel (det gamla spritmonopolet) och Kavaklidere var tidigare några av få som producerade enklare viner, men efter en lagändring på 90-talet började det dyka upp nya producenter. Vinerna görs av lokala druvor men numera även exempelvis Sauvignon Blanc och Chardonnay. Turkiet har dock en bra bit kvar innan man kan matcha sina grannar runt medelhavet i kvalité, bredd och inte minst pris. De bra vinerna, såsom Corvus och Sarafin, är relativt dyra.
Raki är en brandy baserad på anis vilket ger en lakritssmak ungefär som den grekiska uzon eller fransk pastis. Vanligt att man blandar med vatten (varefter färgen blir vit).
Det finns få inhemska öl men Efes Pilsen, Tekel Birasi och Marmara34 är vanliga. Därtill hittar man givetvis även de stora internationella ölmärkena.
No comments:
Post a Comment