Utvandrarna o invandrarna

Nu ska ni få läsa lite av mina djupa tankar.....
När jag var 17 år och skulle åka till Turkiet var jag överlycklig...jag hade känt mig väldigt vilsen och tyckte att jag hörda hemma i Turkiet. Vid nio års åldern flyttade vi till Sverige och så det här skulle bli mitt första besök i turkiet. Mitt liv var delad i två delar, varje halva hade jag haft i två olika länder i så skilda världar.....eftersom jag alltid kallats för invandrare i Sverige kändes det skönt att äntligen få komma till ett land där jag hörde hemma och inte skulle kallas för invandrare.

Så åkte vi till turkiet...jag var så nervös inför besöket att jag hade panikångest på väg ner...Så anlände vi till min hemby och taxin stannade utanför farfars hus..När vi steg ur taxin ser jag att det sitter några farbröder som vanligt utanför den lilla butiken nedanför farfars gård...så hörde vi att de började prata med varandra sen hör jag en av farbröderna säga till de andra att det är " Ramazans utländska barnbarn, dotter till sonen som utvandrade till Sverige"....i det ögonblicket stannade hela världen upp för mig...då rullade alla minnen upp från flytten till SE och alla åren som gått där.....jag blev tårögd och hjärtat kom upp i halsgropen....jag hörde inte hemma någonstans, i turkiet är jag utvandrare och i sverige invandrare....jag står mellan två världar och hör inte hemma i någon av dem.

Ingen frågar vad jag har att ge av mina erfarenheter från dessa världar...för det finns mycket som vi kan ge till dessa länder...eftersom ingen av dessa världar vill ta emot oss i sina hem så har vi skapat en ny värld som vi lever i...det är väl en del av det som ni kommer att läsa i den här bloggen..